Med rubriken skriven tänker jag nu berätta lite kort om en väldigt intressant lektion jag hade idag.
Lektion 3, Filosofi A. Det var den intressantaste lektionen jag någonsin har varit på, inte för att något speciellt roligt hände, men jag kom till insikt med så mycket. Läraren berättade i början av kursen att först skulle man bli jätteolycklig för att man aldrig kan vara säker på något. Men när man börjar förstå grejen md filosofi och tankesättet skulle allt bara bli ljusare. Den gränsen kom för mig idag.

Ska berätta vad som ledde till min insikt.

Det finns 3 olika sätt att tänka.
1. skeptisk
2. Människan är alltings mått
3. Platons teori grottliknelsen
4. Naiv

När jag och en annan i gruppen började diskutera det här, väldigt grundligt, kom vi fram till det här (efter ca 1 timme)

Det finns fyra stadier i kunskap och i livet.

Stadie 1: Lycklig och ovetande.
När man är bebis, då är man så ovetande att man är lycklig. (t.ex. Om jag (bebis) vinner på lotto, då blir jag glad för att jag vann)

Stadie 2: Olycklig och ovetande.
Jag börjar inse att världen är stor och jag inte vet så mycket om den.

Stadie 3: Olycklig och vetande.
(ungefär där jag är just nu i livet-och de flesta andra i min ålder)
Jag får alla intryck ifrån världen, jag lär mig allt jag ska kunna i livet och all info kommer på en gång. Men det är ju bara fakta, det är bara ord på papper, eller ljud. Jag vet så mycket att jag blir olycklig (för jag vet saker som jag önskar att jag inte visste)

Stadie 4: Lycklig och vetande.
(det sista stadiet i livet, nirvana om man skulle kunna kalla det för det)
Man har tagit till sig all fakta som man lärde sig i stadie 3, men nu förstår man det också. Inte bara "jorden är stor" okej jag accepterar att jorden är stor. Utan nu, nu förstår man att jorden faktiskt är oändligt stor, större än vad jag kan uppleva den som. Man förstår det man vet.

I slutet av lektionen när vi förklarade vårt sätt att tänka på för läraren sa han "Skillnaden på kunskap och kunskap. Det är det som tog de grekiska filosoferna 5000 år att komma fram till, och ni kom fram till det på 50 min"

Det kändes jävligt bra, kan jag tala om för er. Och även om ni inte förstår tankesättet, då detta bara var en kort del av hela, så är det jävligt skönt för mig och faktiskt kom fram till något idag, inte bara var förvirrad.

Och så slänger jag in en bild på crazycupcakeday~